I september 2020 beslutade Högsta domstolen, mål nr Ö 4444-19, att rätten inte ska beakta om det finns samboegendom att fördela vid förordnade av en bodelningsförrättare.
I det aktuella fallet var parterna tidigare sambor men beslutade sig för att separera. Innan samboskapet var kvinnan ensam ägare till en fastighet. När parterna träffades flyttade de samman och kvinnan överlät halva fastigheten till mannen.
När samboskapet upphörde kunde parterna inte komma överens om fastigheten utgjorde samboegendom eller inte och kvinnan ansökte därför om en bodelningsförrättare till tingsrätten.
Både tingsrätten och hovrätten utredde frågan huruvida fastigheten utgjorde samboegendom eller inte innan en bodelningsförrättare kunde förordnas. Mannen överklagade hovrättens beslut och Högsta domstolen gjorde följande bedömning.
”Någon prövning av om egendomsförhållandena är sådana att en bodelning behövs ska inte göras i ärendet. Detta följer, såvitt gäller bodelning i samband med äktenskapsskillnad. Motsvarande bör gälla också vid bodelning efter upplösning av ett samboförhållande.
Frågan om det finns samboegendom att fördela ska inte prövas i ett ärende om förordnande av en bodelningsförrättare.”
